Obeskrivligt
Jag vet inte vad det är med mig just nu, har ingen orsak egentligen till varför jag gråter. Har bara kroppen full av så mycket känslor, tankar. Det förvirrar och styr mig.
Finns så mycket jag ångrar, undrar ständigt hur det hade vart om jag hade valt annorlunda, eller kanske kämpat mer. Misstag. Jag hamnar i rondeller, vägskäl som förhindrar mig att gå på raksträckan.
Ser hur människor drar sig ständigt till varandra. Ler, skrattar, älskar. Om jag hade stannat kvar, hade den lyckliga flickan då varit jag? Känner mig så vilsen och tveksam. Drar mig längre bort från människor, för att slippa hamna där jag varit. Lögn efter lögn. Känslor som försvinner, tårar som fälls. När ska de ta slut?
Det gör ont i mig efter alla dessa önskningar, det skadar mig, trycker ner mig. Bara för jag vill kunna känna den känslan jag drömt så länge om. Personen jag vill bli. Var är hon? Finns hon där ute? Ibland undrar jag.
Vill kunna hjälpa, göra någon lycklig, se förändringar, drömmar bli till liv. Men kan själv inte släppa taget om det förflutna. Det jobbigaste är att jag inte vill. Jag vill hålla kvar och försöka hitta något som jag kan använda mig av att dra mig upp för avgrunden igen.
Att acceptera nuet är svårt. Antar att det är därför jag mår som jag för för tillfället. Att det är därför alla känslor och tankar gräver i mig.
Frågan är, vad det är jag behöver för att inse.
Kommentarer
julia'
jag finns alltid här för dig maya, dag som natt. det vet du, vad det än är. om du inte vill prata om det så finns jag iallafall här ifall, det är bra att veta! jag älskar dig ♥ puss
julia'
jag finns alltid här för dig maya, dag som natt. det vet du, vad det än är. om du inte vill prata om det så finns jag iallafall här ifall, det är bra att veta! jag älskar dig ♥ puss
Trackback
